När vi ställs inför utmaningar i vår verksamhet, gör vi ofta ’mer’ av samma eller ’mindre’ av samma. Ahrenfeldt kallar detta för förändring av 1:a ordningen. Ett exempel kan vara att tillsätta mer personal inom sjukvården eller tillföra mer ekonomiska resurser. Ett annat exempel kan vara att säga upp medarbetare för att få ekonomin att gå ihop. Eller att satsa på en extra friskvårdstimme för att minska sjukskrivningar.
Men vad handlar det om egentligen? Tänk om höga sjukskrivningstal är ett symtom på en organisationsarkitektur som brister? Att syften och mål är otydliga, processflöden inte hänger ihop och enskilda individer därför utsätts för stress? Eller kan det vara så att vi inte har tillräcklig koll på var pengarna vi stoppar in i systemet tar vägen?
Om en årskurs elever får höga meritvärden det ena året men inte året efter, kan vi då säga vad vi ska fortsätta göra och vad vi ska sluta med? Eller är det ett mörkt hål.
Vad är egentligen grundorsaken till de symtom som visar sig på ytan? Att få fatt i och justera dessa är en förändring av 2:a ordningen. Det kräver mer tankearbete och nyfiket utforskande, men kan också leda till hållbar förändring över tid.
