För många av oss går tankarna till skådespeleri i film och teater när vi hör ordet roll. Aktören spelar en roll, gestaltar och levandegör vad som står i manus och det regissören vill förmedla. I grunden finns en överenskommelse mellan publik och aktör som gör att det fungerar och, om båda parter uppfyller sitt åtagande, kan skapa en magisk upplevelse. Överenskommelsen är att aktören gör sitt bästa för att låtsas vara rollen, att bli någon annan, och publiken gör i gengäld sitt bästa för att tro på det. Om endera parten väljer eller inte förmår att göra det som åligger dem uteblir magin.
Om flera aktörer spelar roller ihop, mot/med varandra, behöver överenskommelsen inkludera alla som agerar. Ett tillägg blir då att varje skådespelare behöver göra sitt bästa för att även de andra aktörerna ska bli trovärdiga i sina roller. Samspelets synergi är inte sällan skillnaden mellan en bra och en fantastisk upplevelse för publiken. Skillnaden mellan när ett plus ett blir tre snarare än två. Det är dock en komplex process som pågår kontinuerligt genom varje framförande med minst två aktörer. Skådespelarna agerar i sina roller och behöver samtidigt reagera på varandra i en kontinuerlig kalibrering mellan manuset och rolltolkningarna. Om en rollinnehavare antingen inte är trovärdig i sin roll eller framför den på ett sätt som får de andra att tappa masken eller framstå som mindre autentiska så uteblir magin även då.
Det är lätt för oss som utgör publik att tänka på rolltagningen som något som händer när kameran börjat filma eller när ridån går upp eftersom det är vad vi kan se och höra. Innan det kan hända framför linsen eller på scenen krävs dock ett engagerat förarbete. Skådespelarna läser manuset för att lära sig sina rollers respektive repliker men kanske ännu viktigare för att förstå helheten och rollernas relationer sinsemellan. Skådespelaren diskuterar sin roll och hur den ska tolkas med regissören och de andra aktörerna. Scener testas och repeteras. Rekvisita och musik som väljs för att hjälpa skådespelarna att låtsas och för att hjälpa publiken att tro på dem. Till slut kan alla inblandade visa upp en gemensam, sammanhängande, kongruent, trovärdig, och ja i bästa fall magisk, gestaltning av vad som står som text i manuset.
Det finns mycket vi kan lära av skådespelarna när vi ska ta en roll ihop med andra roller i en organisation. Det bygger på en överenskommelse som uttrycker förväntningarna på leverans och samspel. I varje yrkesroll ingår en skyldighet att inte bara göra sin del utan att även möjliggöra för andra att lyckas och glänsa i sitt arbete. Att agera i en yrkesroll kommer aldrig bli statiskt eller exakt förutsägbart men kan heller inte uppfinnas från grunden varje ny dag. Vi behöver förstå inte bara vår egen roll utan även andra roller som vi interagerar med och helheten som dessa roller ska fylla en funktion i. Även i organisationer kan häftiga rekvisita och soundtracks förhöja upplevelsen (för medarbetare eller kunder) men de kan aldrig ersätta professionellt beteende och god rolltagning.
Avslutningsvis kan vi använda vår liknelse mellan organisationer och skådespeleri för att reflektera över det nödvändiga och viktiga arbete som föregår och omgärdar framföranden av hög kvalitet. Manusförfattarens arbete att skapa den berättelse och de roller som sedan ska gestaltas, framföras, levereras av andra. Utan en välformulerad tanke som beskriver helheten, delarna och delarnas samspel blir rolltagning svår för att inte säga omöjlig, såväl på scen som i organisationen. Regissören som konstnärlig ledare tolkar intentionen och ambitionen i författarens plan och hjälper varje aktör att hitta sitt sätt att tolka sin roll. Detta tolkande ledarskap som kan översätta från abstraktare idé och intention (inte sällan uttryckt i korta kärnfulla textrader) till konkreta uttryck i beteenden och samarbetande agerande är ofta en förutsättning för att organisationer såväl som pjäser och filmer ska bli framgångsrika.
När allt detta är på plats kan arbetsplatser skapa magiska upplevelser helt i paritet med en djupt rörande pjäs eller fantastisk film.
