Välskött skola

Under decennier har grundskolans och gymnasieskolans lärare brottats med att utveckla individualisering inom klassens ram. En skola för alla, som var regeringens ambition med svensk skola efter andra världskriget, ställde krav på det och det fanns uttalade förhoppningar om att kunna rationalisera skolverksamheten, som sågs som en del av välfärdsutvecklingen. Trots att lärarjobbet hade gått från kall till profession, sattes lärarindividen på piedestalen inför förändringen. Om varje individ alltid funderar över hur man skulle kunna göra det man nyss gjort effektivare nästa gång borde förbättring kunna hända. Förutom ämne och ålder varierade dock de flesta behov mellan klassens olika elever i takt med elevens personliga utveckling.

I början av 1970-talet tillsattes den parlamentariska SIA-utredningen som lade fast flera krav och ambitioner för skolans inre arbetssätt. SIA-utredningen förordade bland annat en skolledarutbildning, begränsning av speciallärarresursen som kommit att bli en alltför kostsam del av individualisering, införande av skolenheter och lärarlag och samarbete med skolans kontext.

Skolenheten, som benämndes organisation, betonades redan under 1980-talet som en helhet med ett eget ansvar och frirumsteorin kom att komplettera ramfaktorteorin i takt med forskningens fortskridande. Skolan saknade dock tillräcklig relevant kunskap om organisationer och system och skolans ledarskap var helt enkelt inte tillräckligt.

Med 1980-talet accelererade åtskilliga stora samhällsförändringar såsom decentralisering och effektiviseringar i en alltmer ansträngd ekonomi. Nya styr- och uppföljningsmetoder hämtades från näringslivet, då styrningen av välfärden behövde förändras. Skolan ansågs kunna vara först ut inom välfärden när det gällde New Public Management med mål-och resultatstyrning och senare även kvalitetsstyrning genom systematiskt kvalitetsarbete.

Att ta steget från individ till organisation var en alltför stor tankevända för skolenheter för att klara det på egen hand och med otillräcklig ledning av skolan som organisationssystem. Skolan hade ett uppdämt förändringsbehov att ta hand om, då styrningen inte hade mottagits på det sätt som regeringen och riksdagen förväntat.

I början av 1990-talet genomfördes en intervention och kommunen blev huvudman för skolan, fritt skolval och friskolereformen gavs utrymme och läroplanerna 1994 var mål – och resultatstyrda. Det behövdes ny kunskap om organisationssystem på alla nivåer i ett ansträngt skolsystem i en genomgripande samhällsförändring för att utveckla en välskött skola.

Skolans lojala medarbetare var för sig kompenserade för organisationssystemets bristande vuxenskap så gott det gick både utåt och inåt. I den miljön kan sannolikt varken tillit, trivsel, effektivitet, kvalitet eller resultat utvecklas något vidare.

Nya kunskaper utifrån filosofin om hur organisationssystem fungerar blev en välkommen befrielse för många medarbetare och allt flera undrade retoriskt:

Varför har vi inte förstått detta tidigare?

Dessvärre skedde ett flertal misstolkningar och missuppfattningar. Än idag flera decennier in på 2000-talet överröstar kontrollperspektivet på ett olyckligt sätt svensk skolas kvalitetsarbete. Det drabbar både elever och andra intressenter.

”Hela idén med målstyrning av skolan var att den skulle kopplas till utvärdering av systemet, inte till kontroll av individer. Man riktade inte in sig på systemet utan på individerna. I och med betygssystemet kom målstyrning att uppfattas som resultatstyrning på individnivå”, uttryckte Ulf P Lundgren, professor i pedagogik, skolforskare och Skolverkets första generaldirektör i en intervju 2012.

Skolan som arbetsplats ska inte behöva vara enbart ett långt organiserande av olika faktorer eller förhandlande om att få mera resurser till det egna ansvarsområdet, klassen eller ämnet. Skolan ska inte behöva bestå̊ av ett nästan övermäktigt antal aldrig sinande återkommande uppgifter och faktorer att förvalta, utveckla, lämna eller censurera. Om och om igen. Skolenheten bör vara så mycket mer än enbart förmedling av teorier i en avgränsad verklighet. Skolsystemet bör också̊ vara en reell arbetsplats för vuxna kreativa människor. Skolan som organisationssystem behöver sina lärares och andra medarbetares fulla professionalitet så att skolan också̊ är en vuxen kreativ arbetsplats.

Det är inte relevant att skolans produktionsorganisation framöver ser ut som i grundskolans och gymnasieskolans barndom på̊ 1960-talet. Däremot är det nödvändigt att skolan anpassar sig för att ta vara på̊ elevers unika talanger, intressen och behov på̊ en professionell bädd av mänsklig medborgerlig kompetens.

På Skolverkets hemsida gick det 2020 att läsa ett erkännande i frågan om tillit: ”Det finns skäl att anta att arbetet med tillitsbaserad styrning inom stat, kommun och regioner ska komma att fortgå”. Tillit är inget skolan kan organisera fram. Det är ett resultat av ett långsiktigt lednings- och organisationsarbete utifrån en helhetssyn på skolan.

Dela inlägget:

Mer Inspiration

5 Nycklar

Konceptet bör användas i hela organisationen och med fokus på varje systemnivås roll i helheten.

Läs mer