“A proper and clearly defined management structure is something every successful business needs. However, entrepreneurs may find that creating and implementing one isn’t as easy as it sounds,” menade Henry Mintzberg, kanadensisk professor och managementforskare som i slutet av 1970-talet och I början av 1980-talet definierade fem olika organisationstyper och lämnade utrymme för att det eventuellt kunde finnas ytterligare någon.
Det finns ingen genväg för att etablera en välskött organisation, fast många lär ha försökt att hitta enkla lösningar exempelvis genom att efterlikna andra. Definitivt inte heller för att utveckla en välskött skola med hög autonomi, som andra forskare och New Public Management betonar. Utveckling som påverkar organisationens utformning tar tid, då varje medarbetare behöver involveras.
Skolverksamheter i Sverige har sedan många decenniers styrning i detalj etablerat fragmenterade och reglerade mönster och har därmed omedvetet tillåtit individerna att skymma organisationssystemet och den känsla av helhet, frihet och autonomitet som en välskött organisation kan innebära. Skolor definierades av Mintzberg som en professionell organisation: Lasarett och skolor är exempel på professionsbyråkratier. De kännetecknas av att personerna i den operativa kärnan har en homogen formell utbildning. Beslutsfattandet sker decentraliserat och styrs av utbildning, regler och normer. Den operativa kärnan är organisationens tongivande del. Den professionella organisationen kräver en stabil omgivning och har svårt att anpassa sig till snabba förändringar. Autonomin är svag och en inlärd hjälplöshet är hög.
Skolorganisationen definieras allt oftare som dysfunktionell i förhållande till de krav som växte fram utifrån den nya synen på lärande såsom en kognitiv process i ett socialkulturellt sammanhang. Det är ett systemfel, hördes då och då. Skolsystemet är oftast ingen definierad och beskriven helhet och skolsystemet saknar tillräcklig och nödvändig kunskap om organisations-system för att på egen hand kunna leverera allt bättre kundnytta. Då skolans syfte ändras måste ledningen se över organisationens hela anatomi, då det skaver lite här och där.
Avsaknaden av organisations- och systemtänkande inom skolan kan vara en orsak till att skolan alltjämt riskerar att göra oekonomiska eller helt felaktiga val utifrån fel grund. Snabba lösningar tjänar som plåster, medan grundproblemen finns kvar. Dessutom saknar skolan ofta ett modernt ledarskap som motor för utvecklingen. Ett tecken på skolans dysfunktionalitet kan också vara en stark, kvarvarande vilja att leverera tekniska eller mekaniska lösningar på pedagogiska, komplexa eller kognitiva problem.
Lärarrollen har de senaste sjuttio åren förändrats från att vara ett kall till en professionell roll. Det var en djupgående process och lojala lärare både i grundskolan och gymnasieskolan har länge kämpat för att individualisera undervisningen inom klassens eller ämnets ram. Ett steg som det talades extra mycket om under 1990-talet var, när läraren flyttades ned från piedestalen och eleverna lyftes fram för att få axla huvudrollen i sitt eget lärande. När den i skolsystemet nyligen integrerade forskningen fått accept och bland annat lett till en förändrad kunskapssyn och därmed synen på lärande och utveckling. Då kundnytta blev en del av skolan på riktigt och forskningen alltmer riktade fokus på ledning och styrning. Med ett nytt syfte med skolsystemet från regeringen behövde skolan se över organisationsarkitekturen och vilken typ av organisation skolenheten behöver utveckla för att vara effektiv.
New Public Management stärkte konkurrensstyrningen som närts inom den professionella organisationens natur. NPM borde ju i rimlighetens namn ha stärkt både medarbetarnas och organisationens autonomi! Konkurrensen kunde ibland kännas som en våt, tung filt över skolan som då slöt sig ännu mera. Ingen vågade, kunde eller ville lyfta på filten på egen hand, men när skolledningen eller huvudmannen vågade dra bort den fick många syn på nya perspektiv och många axlar sjönk märkbart.
Nya kunskaper om organisationer och system visade sig sprida förmågan att lätta på filten och därmed också skapa andningshål och en efterlängtad välbehövlig distans som utvecklade känslor av frihet och ansvar. Att återkommande tillåta gemensamma öppna reflektioner gav ofta god utdelning både för skolsystemet och individerna. Det skapar både en förtrygghet och en förförståelse då ansvariga ledare får mer kunskap än den beslutsfattaren behöver omsätta omedelbart i den dagliga vardagen.
Statens utveckling av resultatstyrningen kring sekelskiftet blev en överrumplande upplevelse för många lärare som ännu inte var förberedda på den tankevända styrningen i grunden innebar. En del välkomnade den. Den invanda skolkulturen ville ha kontroll, men ville absolut inte bli kontrollerad.
Dessvärre skedde också ett flertal misstolkningar och missuppfattningar över tid och som systemet måst hantera för att komma vidare. Ännu idag flera decennier in på 2000-talet överröstar kontrollperspektivet på ett olyckligt sätt svenska skolans kvalitetsarbete. Det drabbar elever. Det drabbar lärare och andra intressenter. Inte minst föräldrar, som kan känna igen den egna skolgången och som t. o. m. kan uppleva maktlöshet.
Så länge skolsystemets arkitektur inte är beskriven och kommunicerad utifrån organisationens syfte, förutsättningar och förväntningar blir det svårt för skolan att leva upp till regeringens syfte: En skola för alla. Att inse att strukturer som var ändamålsenliga för snart ett sekel sedan inte självklart är funktionella idag tar tid och kräver lite mod. Omställningen är genomgripande.
Det känns inte som någon överdrift, när vi upplever att skolan har gått vilse i tiden. I synnerhet inte, när vi lyssnar på erfarna forskares reflektioner och utgår från dagens syfte med det svenska skolsystemet.
”Hela idén med målstyrning av skolan var att den skulle kopplas till utvärdering av systemet, inte till kontroll av individer. Man riktade inte in sig på systemet utan på individerna. I och med betygssystemet kom målstyrning att uppfattas som resultatstyrning på individnivå”, uttryckte Ulf P Lundgren, professor i pedagogik, skolforskare och Skolverkets första generaldirektör (GD)i en intervju för en bok av professor em. Donald Broady 2012, Bildningstankens krumbukter
