I korthet handlar det om att allt hänger ihop och att allt kan ses som tillhörande ett större sammanhang. Jag i gruppen, gruppen i organisationen, organisationen i samhället o.s.v.
När vi ’problemlöser’, har vi ofta en tendens att zooma in och leta efter felet i en viss komponent eller delmängd. Vi tror att om vi förstår varje del i sig, så kommer vi också förstå var problemet är och kunna lösa det. Om vi kör fast eller om det skaver i arbetslivet har vi lätt för att tillskriva problemet till ett eller flera avgränsande perspektiv.
Om vi istället antar ett systemperspektiv, att allt sker i ett sammanhang, kan vi zooma ut, ställa andra frågor, se andra saker och vidga våra tankebanor. Systemperspektiv kan även hjälpa oss att se mönster snarare än händelser. System är nämligen perfekt ordnade för att ge de resultat som de systematiskt ger. Om det finns förutsägbara mönster av framgångar eller motgångar finns orsaken sannolikt i hur hela systemet är ordnat, snarare än i enskilda delar.
